Rädda ett trasigt hjärta!
Emilie Lund Rüdén Nyköping Hjärtebarnsmånad februari

Rädda ett trasigt hjärta!

Jag föddes med ett trasigt hjärta. Hål i skiljeväggen mellan kamrarna, förträngning i lungartären och förtjockad högerkammarvägg. Detta ledde till att syresättningen inte fungerade som den skulle och jag fick en blålila skiftning på läpparna. Det bestämdes att jag skulle opereras på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg och vi fick bo på ”Ronald McDonald” i några veckor. När jag skiljdes från mina föräldrar innan operationen var de fyllda av tomhet och rädsla. Hjärtebarnet som opererades innan mig dog på operationsbordet. De visste inte om de skulle få se mitt leende igen eller mina ögon fyllda av liv. De fick lämna sjukhuset med en tom barnvagn. Men de fick tillbaka mig med ett ärr över bröstet och flera mindre ärr där min externa pacemaker och alla slangar hade suttit. Jag levde och jag var ”lagad”. De var överlyckliga men visste innerst inne att jag alltid skulle behöva vara i kontakt med vården. Men ett hjärtfel är inte enbart sjukhusbesök, tester och kontroller. Det är uppmaningar, saker man ska tänka på. Det är tung andning, andfåddhet och tryck över bröstet vid ansträngning. Man lever ständigt fullt medveten om att fler operationer behöver göras men man har ingen aning om när de ska ske. Hjärtfelet visar sig extra tydligt när mina läppar och naglar är alldeles blålila. När jag ligger i hopkurad under det varmaste täcket vi har iklädd pyjamasbyxor, sockor, t-shirt och tjock fleecetröja med lurvig insida och luvan uppdragen. Detta enbart för att inte frysa trots att det är sommar. Jag minns även när jag var liten, oförstående och skrek av smärta för att ärrvävnaden drogs ut ju mer jag växte. Jag vet inte hur många gånger jag har stått framför spegeln och granskat det fula ärret. Ärret som jag innerligt önskade inte fanns på min kropp. Idag har jag även framtidsdrömmar, drömmar som jag inte vet om de någonsin kommer kunna slå in på grund av mitt hjärta. Det har lämnat mig med frustration och oro över framtiden och ända sen jag var riktigt liten har jag lidit av både panik- och dödsångest. Det är alltså inte bara fysiskt påfrestande att leva med ett hjärtfel utan också väldigt påfrestande psykiskt. Man har liksom ingen riktig kontroll över sin situation. Läkarna utreder och kommer med olika besked, fram och tillbaka. Pacemaker? Klaffbyte? Allting snurrar. Det är som om mitt liv till stor del ligger i någon annans händer. Jag kan såklart underlätta för mig själv genom att träna, ta hand om mig psykiskt och leva mitt liv fullt ut, så gott jag kan. Dock är jag fortfarande beroende av sjukvård och forskning. Hjärtebarnen behöver din hjälp! Skänk en gåva så fler barn med trasiga hjärtan kan överleva och kunna få en bättre levnadsstandard. Vi behöver er! En liten gåva är bättre än ingen! Emilie, 17 år - fallots tetrad

Insamlat belopp:
Mål: 10 000 kr
Period:
2020-02-01 2020-03-02

Aktivitet

Donationer:

Senaste gåvor

{{don.Amount | number:0}} kr
{{don.Name}}
{{don.Message}}
Rädda ett trasigt hjärta!
Emilie Lund Rüdén
{{don.MessageAnswer}}
Det finns inga gåvor till denna insamling ännu
Your browser is out-of-date!

Update your browser to view this website correctly. Update my browser now

Close